Jag har lyckats klara av en vecka som 2 barnsmamma medans Patric har jobbat. Dom sköter sig riktigt bra, men Mason är den stökiga av dom ;) Men nu ser jag fram emot en helg när Patric är hemma med oss :)
Tänkte lyxa till det och försöka laga nån god middag så jag har tagit fram oxfilé :)
Tilde är hos sin farmor och farfar så jag tänkte passa på att städa nu :)

Uppdaterar mer sen :)

Idag vaknade Mason lite tidigare. Redan kl 8 var det dags att kliva upp. Så idag är jag trött... Det värsta är ju att jag inte kan hålla mig vaken på kvällen :/

Men nu ligger vi här i soffan alla 3 och tar tag i dagen på ett långsamt vis. Vi har precis ätit frukost och idag ska vi ut på lite ärenden på Ikea och sen handla lite :)

Idag mötte vi upp Tildes & Masons farmor och farfar på himlabadet. Tilde badade som en galning med dom :) det är så härligt att se henne lycklig :)
Sen bestämde dom att hon skulle sova där någon dag och det ser hon verkligen fram emot då det var längesen :)
Efter badet åkte vi hem för att fixa middag och idag var det Tilde som hade valt vad vi skulle äta. Det blev fiskpinnar och hemmagjord mos.

Själv är man helt slut! Dagarna går bra men jag sover som en stock i soffan före kl 22. Å nu ligger jag här ochbloggar även fast jag borde sova :/ men jag fick en 4 timmars sovpaus för matvraket Mason :)

Jag avbokade gårdagens besök för att kunna ha en heldag med Tilde på himlabadet, så då fick vi en ny tid klockan 2 idag. Tilde var kvar med sin farmor och farfar medan jag och Mason åkte iväg på vägning.

3 veckor gammal så väger han nu 4260g och är 54 cm lång. Han fortsätter att växa 1 cm i veckan. Hans viktkurva gick rakt uppåt... Shit de här kommer att bli en stadig bit om några veckor :)

Idag var det dags för Patric att jobba första dagen efter semester och föräldraledighet. Hemskt att börja jobba en sån här härlig dag. Jag, Tilde och Mason packade iaf ihop oss och begav oss till Himlabadet för att njuta av antagligen vad som är dom sista sommardagarna. Tilde var nästan nonstop i badet och jag satt på poolkanten. Mason hängde i vagnen och sov hela tiden (förutom när det var matdags).
Var så skönt att kunna lägga all uppmärksamhet på Tilde, för det är nått jag oroar mig för nu när man har 2 barn. Jag vill absolut inte att hon ska känna sig bortglömd eller åsidosatt.

Åh nu är det verkligen inte lång tid kvar :) nästan så det pirrar i magen på mig. Älskade lillhjärta <3

Tiden går snabbt när man har roligt sägs det. Och det gör den verkligen. Dom här 3 veckorna har gått jättesnabbt men samtidigt känns det som om han har funnits med oss så mycket längre tid. Konstigt det där.
På mån är det dags för ytterligare ett besök hos BVC, ska bli spännande att se hur mycket han växt på 1 vecka...

Vi började dagen med ett besök på kubenbadet tillsammans med Emilie, Jonas, Ellen & Alfred. Alla badade förutom Mason :) Mason spenderade dagen med att sova i skuggan (vi kan kalla honom chillarn).
Efter att vi badat åkte vi hem och duschade och tog med lite mat för att åter möta upp familjen Johansson/Högman. Men innan gjorde vi ett snabbt stopp på affären för att inhandla lite efterrätt och minifom till lillgrabben. De e ju kusligt vilka pengar man kan ta för en sån där liiiiten flaska. Över 100kr...

För att återgå till dagen... Hemma hos Emilie och Jonas grillade vi och sen avslutades kvällen med kortspel. Grabben åt 01.20 och sen efter det begav vi oss hemåt. Grabbhalvan fick lägga sig i vaggan och där sov han sött (sååå skönt, vill inte ha honom i sängen!). Klockan 5 ar det dags för nästa mål mat... Och sen började det. Det somnades, vaknades, bökades, stökades och vrålskreks fram till kl 7 och då var det dags att äta igen:/ Pappan fixade blöjbyte och tillslut somnade grabbhalvan om och så sov vi till 9. För då var det dags för käk igen... Så nu sitter jag och grabbhalvan i soffan medans pappan sover...



Idag är det förresten dagen D. Tilde kommer börjar åka hemåt så snart får vi träffa henne igen :)

Då börjar syster med familj sin hemfärd. Vilket betyder att Tilde kommer hem på söndag dag nångång. Som jag längtar efter henne :) Vilken bamsekram hon ska få :) Massa massa kramar.

Idag beger vi oss till kubenbadet för sol å värme å bad :)

Då är det bara några dagar kvar av Patrics ledighet :( Tilde kommer förhoppningsvis hem snart!!! :) å vardagen börjar närma sig. Till veckan ska jag alltså vänja mig vid att vara tvåbarnsmamma på riktigt för det har jag liksom inte riktigt varit än...

Inatt har vi haft en riktigt bra natt (men natten innan var en amma varannan timme natt) inatt körde Mason 3 timmar mellan amningarna :) men då började jan stöka å böka kl 6.30 istället så då klev han å jag upp såPatric fick fortsätta sova. Så nu har jag tagit mig en 2 timmars tupplur så jag kan vara lite piggare ikväll :)

Ser fram emot morgondagen när det ska vara kanonväder! Då ska vi åka å bada med Emilie och Jonas med ungar. Tråkigt nog kommer vi bara ha med oss en :/ men ser fram emot att njuta i solen lite :)

Nej nu ska jag städa undan lite medans älsklingen är och handlar :)

Idag var det dags för Masons första besök på BVC. Hans kurva går fint uppåt. Hans vikt låg nu på 3680g och han har vuxit 2 cm och blivit 53 cm lång. Växer så det knakar. Nu är han snart lika stor som Alfred ;)

Men samtidigt är det roligt att hon verkar ha så kul. Hon har så kul så hon har bara ringt hem 2 gånger på 1 vecka. Höjdpunkten på dagarna är när mina systrar skickar bilder på vad dom sysslar med :)

Inatt var en enkel natt med Mason. Det var bara 1 timmes grin, bök och stök innan han tillslut lyckades somna. När han sen vaknade vid 4 för att äta så tog det bara 45 minuter att somna om. Igår natt låg jag vaken mellan halv 4 och halv 7. Så idag är jag nästan utvilad.

Vi kollade upp hans kräkningar iaf och han var frisk men fick alldeles för mycket mat. Han nöjer sig liksom aldrig utan vräker i sig tills han slocknar, vilket resulterade i kaskadkräkning av överskottet.

Idag har vi tid på barnmottagningen för att kolla Masons höft. När han var på sin andra läkarundersökning så hörde läkaren ett klick i höger höft så nu ska det kollas upp. Han trodde inte att det var nått men dom ville kolla iaf gör skulle det vara ngt spär det bättre att åtgärda när dom är små.

Efter det blir det sol å bad :)

Är rätt så trött nu faktiskt... Verkar som om Mason inte varit riktigt kry i magen. Dels var nr 2 olik sig igår kväll och sn har han kaskadspytt efter varje måltid hela natten. Klockan 5 tog jag med honom ut i vardagsrummet så Patric skulle få sova ostört. Klockan 8 fick Mason mat och sen somnade han och den maten har han inte kräkts upp (peppar peppar)! Så nu håller vi tummar och tår för att det var ngt tillfälligt :)

Trött mamma

Idag var du beräknad att komma men nu har du varit här i 9 dagar. Du är snäll men ganska bestämd. Du vill inte sova själv i vagn eller vagga på kvällen, då är det bara famnen som gäller, men på dagarna är det inget problem :) du har ett ganska stort sugbehov men nappen är inte populär, vilket resulterar i en konstig ställning med armen när man ska ha lillfingret instoppat i din mun :)
Men söt är du :)

Första bilden på hela familjen:)

Långt inlägg skulle jag tro :)

Igår kom en liten pojke ut :) Han vägde 3212g och är 51 cm lång. Förlossningen tog strax under 2 timmar räknat från att droppet stoppades in och 1,5 timme räknat från första värken. Det gick alldeles för fort och det kändes som om jag inte hann med alls, vila mellan värkarna fanns inte. Det var en fruktansvärd förlossning men jag hade en fantastisk bm så jag kommer bara ha några få mindre bra upplevelser ifrån den ändå.

Vattnet gick ca 00.15 natten mot lördag. Hela fredagskvällen hade spenderats ute och jag och Patric pratade om hur härligt det hade varit om han ville titta ut innan vi åkte till torpet så vi slapp åka fram och tillbaka. Och för att man skulle kunna vara "nyduschad och fräsch". För det är en viktig detalj innan men när du väl ligger där i förlossningen skiter du fullständigt i det :)

På morgonen när vi vaknade var vi redo för en igångsättning. Vi var less på att vänta och framförallt var jag less på att vara sängliggandes. Vi trodde att det skulle vara dags direkt efter frukost men så var inte fallet.
Bm som skulle känna efter hur lillebror låg var osäker. Det kommer in ytterligare en bm och även hon är osäker och tycker att det känns som om hans huvud ligger uppåt. Hon meddelar att det kommer att komma en läkare som ska känna också och även göra ett UL för att vi ska vara säker.
Efter en stund kommer bm in och sätter en nål för den kommer jag att behöva i vilket fall som helst. Jag känner mig besviken och blir orolig för att det ska bli kejsarsnitt. Som tur är kommer läkaren in och meddelar att lillebror har huvudet neråt och har borrat ner sig djupt. Bm hade blivit lurad. Då dom trodde att han skulle ligga långt upp och vara rörlig så missade dom att han var fixerad :)

Strax före 11 får vi gå till förlossningen och blir inlagd på rum nr 3. Patric ringer mamma och meddelar att vi snart ska sättas igång så hon sätter sig i bilen på en gång och kör ner. Vi får en ny bm som heter Anna. En söt tjej med pippilotter i håret. Jag får lunch och hon berättar vad som kommer att ske (att jag ska få oxytocin dropp och antibiotika). Kl 12 sätts droppet in och strax därefter dyker mamma upp. Hon och Patric passar på att gå och ta en snabb lunch. Strax före 12.20 får jag min första värk, och 12.20 är också tidpunkten när det är dags att höja droppet litegrann. Ganska direkt efter det blir värkarna intensiva och den sista värken innan det är dags att höja igen gråter jag mig igenom. Under dom här 20 minuterna har jag och bm pratat om att jag vill ha EDA och att jag ska säga till när jag tycker att det är dags.
Strax före 13.00 säger jag till att jag behöver nog EDAn ganska snart för nu har jag fruktansvärt ont. Hon frågar om det är ok att hon kollar hur mycket jag är öppen först för att sen prata med läkarna då det är dom som måste godkänna EDAn innan hon kontaktar narkosläkaren. Säger att det är ok för det är väl självklart att hon ska göra sitt jobb (hon har innan berättat att man gör en Gyn undersökning varje timme efter att värkarna startat) gynundersökningen visar att jag är öppen 3-4cm och tappen är inte helt utplånad (innan droppet sattes in var jag öppen 2 cm och tappen var bakåtlutad). Sista värken innan gynundersökningen gör att jag måste trycka på så ni kan ju förstå att jag fick strikt förbud från att krysta redan ;)
Kl 13.00 är det även dags att höja droppet igen och jag känner att det är det sista jag vill och det är också här någonstans som jag känner att jag inte riktigt är med. Nu har jag inte koll på någonting och det känns som om jag har lustgasen ständigt i ansiktet. Vid kvart/tjugo över 1 blir krystvärks känningen större och jag får skäll av någon inne i förlossningssalen (vet ej om hon var undersköterska eller sjuksköterska) jag känner att hon ger mig panik och hon tar tag i mitt ansikte och vrider det emot hennes samtidigt som hon skäller att jag inte får krysta. Hon säger att jag ska titta på henne (och det är det sista jag vill) och hon stinker rök ur munnen) Hennes beteende ger mig panik och jag skriker rätt ut att dom ska ta ut henne men ingen lyssnar och det känns som om hon fortsätter att skälla på mig. I samma veva gör dom även en ny gynundersökning och då är jag öppen 5-6 cm. Bm gör ett nytt försök i att få klartecken från läkarna och får det denna gången. Hon informerar mig hela tiden om hur läget ser ut!
13.30 kommer narkosläkaren in och presenterar sig och berättar att han äntligen ska ge mig EDAn. Får en värk och nu kan jag inte hålla emot alls. Alla skäller och säger att jag inte får krysta (och det är tur att mamma var med och hade berättat om hur snabbt hennes förlossning med mig gick) så bm gör ytterligare en undersökning som visar att jag är helt öppen med bara en liten kant så jag ska försöka hålla ut lite till. Nästa värk gör att jag krystar igen och den elaka tanten skäller på mig men bm ger mig klartecken då kanten är borta. Narkosläkaren får traska ut igen utan att ha gjort nån nytta.
Det tar ca 15 min att krysta ut honom men när huvudet har kommit ut försvinner krystvärkarna och jag märker att det är nått fel då dom tvingar mig att krysta. Patric står bredvid och säger åt mig att krysta och jag ser att nått inte är rätt. Tillslut trycker dom upp benen på mig och trycker överkroppen emot för att tvinga fram en krystning. Han kommer ut och hänger bara och eftersom att jag inte hör nått så frågar jag om det är nått fel, hör mig själv också fråga om han är död. Bm säger åt Patric att följa med och så börjar dom springa ut ur rummet. På väg ut börjar han äntligen gråta.
När dom sprang ut så sprang dom ut till läkaren, men han hade piggnat på sig så mycket när dom kom fram till läkaren så läkaren gav dom klartecken att gå tillbaka. Tydligen hade hjärtljuden gått ner i slutet och han hade navelsträngen runt halsen. Antagligen blev den klämd när han var påväg ut och då blev det bråttom eftersom att man inte vill att dom ska få syrebrist.

Det blev några stygn men allt var ytligt och med tanke på hur fort det gick hade det kunnat vara värre :)

Idag mår jag riktigt bra och har knappt ont, lite öm kanske.

Bilder kommer i ett eget inlägg då appen inte vill samarbeta :)

Tyvärr så satte inte värkarna igång av sig själv :( dock var det ju inte otippat... I morgon ska vi sättas igång så mamma kommer imorgon bitti. Önskar att värkarna hade kommit igång av sig själv så hade man sluppit oroa sig för smärtan. Hade det satt igång så hade man inte behövt fundera på det.

Patric blir väldigt rastlös av att vara här men han har ju tur att han kan röra sig och åka iväg en sväng för att handla mm, eller bara en sån sak som att stoppa pengar i parkeringen ;) mitt enda nöje är när jag går på toaletten, dåfårjag promenera nästan 10 M fram å tillbaka ;)

Som sagt typ inga värkar men ett molande i svanken utan dess like, å så tror jag att jag får liggsår snart ;) har snart legat i ett dygn nu... Och inte förflyttar han sig neråt :( men men i morgon är det dags. Om han även lyckas ta sig ut imorgon så föds han i v 38+4. Tilde föddes i v 38+4 och vattnet gick 2 nätter innan så det märks att dom är syskon ;)

Patric tar iaf hand om mig :) det är det positiva :) men egna lilla betjänt :)

Värkarna (dom få som kommer) kommer mer och mer sällan... Har inte ens 1 i timmen längre... Vi är riktigt less på att ligga här och nu har vi ca 10 timmar på oss att få ut han utan att det ska räknas som tidig vattenavgång = stanna på BB 3 dagar efter förlossningen. Jag vill ha ut lillebror, åka hem å packa min väska och sen åka ut på torpet dit Tilde åker ikväll... Suck...

Blev jag klar med packningen av BB väskan? Nope... Hade tänkt fixa det klart imorgon innan vi begav oss till torpet... Blir allt som man tänkt sig? Nope...
Mina planer var visserligen att förlossningen skulle sätta igång natten till lördag så slapp vi åka fram och tillbaka mellan torpet och Sundsvall men hur ofta går saker enligt planerna? Speciellt när det gäller att föda barn...?

Hur var fredagen då?
Började dagen med frukost och hallonbladste. Åkte och hämtade upp Emilie och så åkte vi utan barn på himlabadet. Våra älskade män tog med barnen till kubenbadet så vi skulle få lite "egentid"
Sen åkte vi hem och skyndade oss att göra oss iordning då vi skulle med Patrics pappa på nån skjutbana (en födelsedags present han fått av oss) iväg dit och sen åt vi en sen middag på stan. Patric skulle ta en cola men jagas att ta en öl du, det spelar nog ingen roll. Hemma vid 11 snåret. Tar en dusch och gör mig klar för sängen. Vi lägger oss och pratar och jag får mina vanliga förvärkar. Är på väg att satsa på en färdknäpp och jag ger Patric en puss å så surrar vi lite till när det plötsligt börjar rinna. Samma kommentar som för 3 å ett halvt år sen, -antingen kissar jag på mig eller så går vattnet. Precis som sist var det vattnet (skönt, för det hade ju varit pinsamt att kissa på sig). Försöker packa ihop och bege oss till förlossningen (och jag måste köra pga ölen) (tur man inte hade värkar) eftersom att lillebror är rörlig och inte fixerad. Å nu ligger vi här på BB med en ofullständigt packad väska (inte ens leg fick jag med mig), kvar blir vi eftersom att han ff är rörlig. Inga värkar. Och helt plötsligt blev jag nervös. Det här kommer ju göra ont å så ska jag vänta på att det ska hända åter igen... Varför kan det inte bara sätta igång?

Nej kanske jag ska försöka sova nu? Man vet ju aldrig när han vill komma ut... Fortsättning följer.