ögonen går i kors på mig men jag har ytterligare ca 7 timmar kvar. Det borde snart gå över, eller det är vad jag hoppas iaf, för annars blir det nog himla tungt fakriskt, Idag när jag slutat jobbet så for jag och Patric hem, så packade vi, for och hämtade lilla älsklingen, och sen till Patrics mormor. Sen birsta för att köpa en badstol, och sen till himlabadets utebad. Tilde tyckte att badstolen var en genialiskt ide och älskade att sitta i den  Nej dags för lite friskluft så det här försvinnner

Sitter i sängen och tultan siitter bredvid och försöker knappa på datorn :) Vi är iaf hemma från torpet så nu är midsommar över. I år var det ganslka lugnt måste jag säga, men 2 var ju gravida och så 3 småbarn så :) Det händer inte så mycket just nu, mycket jobb eller egentligen inte mycket men det blir lite för mycket med tanke på tultan och Patric. Man går om varann väldigt mycket och det är tråkigt att liksom inte hinna umgås. Men nu är vi lediga tisdag och onsdag tillsammans :) Om han inte lyckas få jobb dom dagarna också. Men tisdag har han lovat att vara ledig eftersom att vi ska gå och fixa pass till lillhjärtat. Nu är det bara 2 månader kvar och jag längtas så mycket för då är vi lediga en hel vecka ihop :) Nä nu måste jag leka lite med tultan och så ska jag städa lite och sen börjar jag jobba kl 13 och slutar 09 i morgon bitti

Är inne i en trötthetsfas. Skulle kunna sova dygnet runt känns det som. Satt och räknade mina timmar den här månaden och jag har jobbat en halvtid. Trivs så bra på jobbat men ändå har jag en sån ångest för Tilde. Vet inte om tröttheten är på grund av att jag börjat jobba eller om det är nått annat som spökar. Tröttheten gör iaf så att Patric får lida för mitt humör är inte bra, mot Tilde kämpar jag för att inte hon ska märka nått, men stackars stackars Patric :( Så det känns inte så bra nu, och på det så träffas vi inte så mycket längre. Men nu är vi lediga tillsammans i helgen. Vi kommer visserligen inte vara ensamma men ändå tillsammans.
Sorry mina närmaste som inte fått nån uppmärksamhet men det här är anledningen

att det kan ju inte ni svara på eftersom att bilden inte är där :) Konstigt

Verkar precis ha fått barnet att sova nu, tror jag iaf, tyst är hon ;) Känner mig fruktansvärt slut och trött idag, men dygnspasset tog väl knäcken på mig :) Vi fick iaf svar på varför ungen var som förbytt. Hela lördags fm så sov hon och när jag tillslut fick väckan henne kl 14 på dagen så var hon så varm så jag tog tempen och visst var hon sjuk lilla hjärtat. Så hon sovde nästan sig igenom hela lördagen. Ja kvällen vet jag ju inte eftersom att jag jobbade men.
Igår somnade hon iaf runt 9 tiden och väckte oss vid ungefär halv 10 :)  Mysigt värre. Nu sitter jag här i sovkläderna fortfarande men jag känner mig orkeslös. Skulle behöva plocka lite här hemma men jag orkar inte ens göra frukost :( Nej, nu ska jag slappa i soffan medans barnet sover.
Visst var hon snygg med Mojje :) ?

Stackars unge. Igår på förmiddagen efter badet i poolen så blev hon helt hysterisk. Hon grinade och grinade och det fanns inget jag kunde göra för att trösta henne. Sen blev hon lugn när vi skulle fara mot stan. Så fort hon fick sitta i bilstolen och komma ut så blev det lugnt. Sen var det några lugna "snälla" timmar på stan. Så när vi kom hem så tvärvände det igen. När Patric kom hem vid halv 6 så var jag helt knäckt. Har nog aldrig varit så trött och slut i hela mitt liv. Patric tog över och gjorde vad han kunde men det var som om hon fick panik av att hon var på väg att ssomna. Efter nästan 1 timmes kämpande tillsammans så gick vi en promenad till affären och då somnade hon. Men så fort vagnen stannade när vi kom hem så slog hon upp ögonen. Väl hemma fick hon mat och hon verkade så nöjd, sen tog maten slut och tillbaka var den där ledsna lilla människan, och fy vad ont det gjorde i mig. Det som nästan skars sig i hjärtat. Efter ett tag så tog vi vagnen och gick till hennes farmor och farfar. Hon var lugn men hon var hängig och log ingenting (det gör hon alltid när hon ser farmor och farfar) satt mest bara med ett litet hängigt huvud. Dom tyckte vi skulle fara ooch kolla henne så det gjorde vi men allt såg finfint ut av det dom kunde se. Sen hem och tjejen somnade i bilen och somnade om ganska snabbt när vi lagt henne i sängen. Mitt i natten skriker hon igen och jag hämtar henne till sängen, somnar om en liten stund och sen börjar hon gråta igen. Försöker allt möjligt men enda ställningen hon slappnade av i var i min famn så hon fick ligga så en bra stund. Efter kanske en halvtimme la jag ner henne men hon vaknade snart igen ooch grinade. Tillslut så höjde jag upp fötterna på sängen (har en pensionärssäng) och bullade täcket och i den upplutande positionen så slappnade hon faktiskt av. så så har hon sovit hela natten mellen mina ben. i morse la jag henne i den upphöjda huvudänden och det gick bra se vaknade hon inte förren kl 9, så det var ju skönt med lite sovmorgon efter den natten

Sitter i soffan och myser av att se att klockan går framåt :) Snart 5 är klockan nu och då är det inte många timmar kvar :) Längtar verkligen hem till sängen nu faktiskt :) Men framför allt till Patric. Saknar Grodan me men hon sover hemma hos farmor och farfar.

Som rubriken lyder så har jag satt på den sista filmen  för natten. För några fler kommer jag inte hinna mer, men natten mot söndag har jag åter igen 10 timmar att döda.
Satte som sagt iaf på filmen och helt plötsligt så kom det så starkt behov av att blogga, och det var riktigt länge sen sist. Men jag har egentligen ingenting att skriva om. Dom har frågat mig på jobbet om hur jag mår, och hur mår jag då egentligen såhär utåt? Utåt känns allting jättebra, allt som oftast iaf. Idag på förmiddagen så kände jag att det minsann kändes tungt, kändes inte riktigt helt ok. Kvällen kom och jag gick på jobbet och det tunga har försvunnit. Men jag vet att när jag får mina tysta lugna stunder hemma, det är då det kommer. Varför ska det komma när man är ensam? Så typiskt för känslor. Men det finns väl ingenting att göra åt det. Missfallet kan jag ju inte göra någonting åt, måste bara fortsätta göra som jag gör och det är att acceptera det och se det från den ljusa sidan. Ni vet - Men får man missfall då är det ju kroppens sätt att rensa det som kanske inte riktigt var som det skulle.
Men det var som min kollega sa idag. Vad hjälper det egentligen. För så fort man får pluset så målar man ju faktiskt upp en bild av hur det kommer se ut. Och det är ju helt sant. Så gjorde även jag. Räknade ut att det skulle vara 13 månader mellan dom, insåg att det inte skulle gå med en enkelvagn så då skulle det behövas införskaffas en syskonvagn. Men när det här hände så blev det helt plötsligt tomt. Tilde kommer inte få ett syskon som är nästan precis 1 år yngre och vi kommer inte behöva införskaffa den där vagnen. Varför känns det så tungt när det var så tidigt i graviditeten, jo just därför att man får bilder på en gång om hur det kommer bli. Så nu måste bilderna suddas ut och jag har nog egentligen inte ens förstått det. Hade först svårt att förstå att jag var med barn igen och nu har jag svårt att förstå att jag inte är det längre. Men samtidigt så känner jag extra glädje för det där lilla hjärtat som jag har där hemma. Som bara blir större och större för varje dag :) Finns inget som slår att se hennes leende. Och kärleken jag känner för Patric känns så oerhört stark just nu. Vet inte om nått är annorlunda men det känns så himla bra...

En timme avklarad så nu är det bara nio timmar kvar :)

Tilde verkar haft en ruskig natt, vaknat flera gånger och gråtit. Vet inte vad det var, fast hon verkar iof vara lite förkyld, eller väldigt snorig iaf och jag gissar på att jag har smittat henne. Idag ska vi iaf ner på stan med Tant Emilie och sen ska jag hem och försöka sova några timmar innan jobbet  inatt. Den här helgen kan jag inte fuska med sömnen eftersom att jag jobbar 2 nätter nu i rad.
Nej, dags att göra mig helt klar kanske? Fast ingen brådska iof eftersom att Tilde sover förmiddagsluren

Min lilla Rune är hittad. I Övik befinner den sig för tillfället så i morgon åker pappa och mamma och hämtar den där och sen så åker Patric och hämtar Rune i Kramfors på lördag medans jag sover :) Nice... Det kanske vänder helt nu då? Känns så fruktansvärt skönt faktiskt...
Nu hoppas vi att det fortsätter såhär.

Då gick Tildes halvårsdag mot sitt slut, eller ja för henne är den redan slut eftersom att hon ligger och sussar. Riktigt tjurig idag för hon ville minsann inte somna ;) Så då fick hon komma upp och mysa med sin papps lite till. Hon blir lite mer pappig nu när han har börjat jobba. Hon är väl less på mig när kvällen kommer.
Annars rullar allt på och förhoppningsvis så har vi köpt oss en ny bil (ja inte ny men) till helgen. Man blir ganska handikappad av att vara utan. Känns ganska bra fast jag tror att det mesta är ganska undantryckt för jag har inget tålamod och stubinen är nog inte ens en mm nuförtiden. Känner mig så hemsk men samtidigt så måste jag ju få låte det ta tid. Det vart lite för mycket för oss under mindre än en vecka, men det kommer.
Ser fram emot att jobba på fredag iaf. Jobbar fredag och lördag natt :)
Blir bara bilder ifrån mobilen nu eftersom att våran kamera är trasig om jag glömt att informera om det :)
Natti