Långt inlägg skulle jag tro :)

Igår kom en liten pojke ut :) Han vägde 3212g och är 51 cm lång. Förlossningen tog strax under 2 timmar räknat från att droppet stoppades in och 1,5 timme räknat från första värken. Det gick alldeles för fort och det kändes som om jag inte hann med alls, vila mellan värkarna fanns inte. Det var en fruktansvärd förlossning men jag hade en fantastisk bm så jag kommer bara ha några få mindre bra upplevelser ifrån den ändå.

Vattnet gick ca 00.15 natten mot lördag. Hela fredagskvällen hade spenderats ute och jag och Patric pratade om hur härligt det hade varit om han ville titta ut innan vi åkte till torpet så vi slapp åka fram och tillbaka. Och för att man skulle kunna vara "nyduschad och fräsch". För det är en viktig detalj innan men när du väl ligger där i förlossningen skiter du fullständigt i det :)

På morgonen när vi vaknade var vi redo för en igångsättning. Vi var less på att vänta och framförallt var jag less på att vara sängliggandes. Vi trodde att det skulle vara dags direkt efter frukost men så var inte fallet.
Bm som skulle känna efter hur lillebror låg var osäker. Det kommer in ytterligare en bm och även hon är osäker och tycker att det känns som om hans huvud ligger uppåt. Hon meddelar att det kommer att komma en läkare som ska känna också och även göra ett UL för att vi ska vara säker.
Efter en stund kommer bm in och sätter en nål för den kommer jag att behöva i vilket fall som helst. Jag känner mig besviken och blir orolig för att det ska bli kejsarsnitt. Som tur är kommer läkaren in och meddelar att lillebror har huvudet neråt och har borrat ner sig djupt. Bm hade blivit lurad. Då dom trodde att han skulle ligga långt upp och vara rörlig så missade dom att han var fixerad :)

Strax före 11 får vi gå till förlossningen och blir inlagd på rum nr 3. Patric ringer mamma och meddelar att vi snart ska sättas igång så hon sätter sig i bilen på en gång och kör ner. Vi får en ny bm som heter Anna. En söt tjej med pippilotter i håret. Jag får lunch och hon berättar vad som kommer att ske (att jag ska få oxytocin dropp och antibiotika). Kl 12 sätts droppet in och strax därefter dyker mamma upp. Hon och Patric passar på att gå och ta en snabb lunch. Strax före 12.20 får jag min första värk, och 12.20 är också tidpunkten när det är dags att höja droppet litegrann. Ganska direkt efter det blir värkarna intensiva och den sista värken innan det är dags att höja igen gråter jag mig igenom. Under dom här 20 minuterna har jag och bm pratat om att jag vill ha EDA och att jag ska säga till när jag tycker att det är dags.
Strax före 13.00 säger jag till att jag behöver nog EDAn ganska snart för nu har jag fruktansvärt ont. Hon frågar om det är ok att hon kollar hur mycket jag är öppen först för att sen prata med läkarna då det är dom som måste godkänna EDAn innan hon kontaktar narkosläkaren. Säger att det är ok för det är väl självklart att hon ska göra sitt jobb (hon har innan berättat att man gör en Gyn undersökning varje timme efter att värkarna startat) gynundersökningen visar att jag är öppen 3-4cm och tappen är inte helt utplånad (innan droppet sattes in var jag öppen 2 cm och tappen var bakåtlutad). Sista värken innan gynundersökningen gör att jag måste trycka på så ni kan ju förstå att jag fick strikt förbud från att krysta redan ;)
Kl 13.00 är det även dags att höja droppet igen och jag känner att det är det sista jag vill och det är också här någonstans som jag känner att jag inte riktigt är med. Nu har jag inte koll på någonting och det känns som om jag har lustgasen ständigt i ansiktet. Vid kvart/tjugo över 1 blir krystvärks känningen större och jag får skäll av någon inne i förlossningssalen (vet ej om hon var undersköterska eller sjuksköterska) jag känner att hon ger mig panik och hon tar tag i mitt ansikte och vrider det emot hennes samtidigt som hon skäller att jag inte får krysta. Hon säger att jag ska titta på henne (och det är det sista jag vill) och hon stinker rök ur munnen) Hennes beteende ger mig panik och jag skriker rätt ut att dom ska ta ut henne men ingen lyssnar och det känns som om hon fortsätter att skälla på mig. I samma veva gör dom även en ny gynundersökning och då är jag öppen 5-6 cm. Bm gör ett nytt försök i att få klartecken från läkarna och får det denna gången. Hon informerar mig hela tiden om hur läget ser ut!
13.30 kommer narkosläkaren in och presenterar sig och berättar att han äntligen ska ge mig EDAn. Får en värk och nu kan jag inte hålla emot alls. Alla skäller och säger att jag inte får krysta (och det är tur att mamma var med och hade berättat om hur snabbt hennes förlossning med mig gick) så bm gör ytterligare en undersökning som visar att jag är helt öppen med bara en liten kant så jag ska försöka hålla ut lite till. Nästa värk gör att jag krystar igen och den elaka tanten skäller på mig men bm ger mig klartecken då kanten är borta. Narkosläkaren får traska ut igen utan att ha gjort nån nytta.
Det tar ca 15 min att krysta ut honom men när huvudet har kommit ut försvinner krystvärkarna och jag märker att det är nått fel då dom tvingar mig att krysta. Patric står bredvid och säger åt mig att krysta och jag ser att nått inte är rätt. Tillslut trycker dom upp benen på mig och trycker överkroppen emot för att tvinga fram en krystning. Han kommer ut och hänger bara och eftersom att jag inte hör nått så frågar jag om det är nått fel, hör mig själv också fråga om han är död. Bm säger åt Patric att följa med och så börjar dom springa ut ur rummet. På väg ut börjar han äntligen gråta.
När dom sprang ut så sprang dom ut till läkaren, men han hade piggnat på sig så mycket när dom kom fram till läkaren så läkaren gav dom klartecken att gå tillbaka. Tydligen hade hjärtljuden gått ner i slutet och han hade navelsträngen runt halsen. Antagligen blev den klämd när han var påväg ut och då blev det bråttom eftersom att man inte vill att dom ska få syrebrist.

Det blev några stygn men allt var ytligt och med tanke på hur fort det gick hade det kunnat vara värre :)

Idag mår jag riktigt bra och har knappt ont, lite öm kanske.

Bilder kommer i ett eget inlägg då appen inte vill samarbeta :)