Nu är det lite drygt en vecka kvar tills Patric åker, mitt humör är som en berg och dalbana med fler dalar än toppar tror jag. Jag börjar tycka att det känns jobbigt att han lämnar oss nu, även fast det är pga positiva anledningar. Jag längtar till vi kommer att flytta ned också, men just nu så ligger fokus på att stanna kvar här medan Patric åker. Vet inte riktigt hur vi ska hinna med allt innan han åker, han ska ju träffa sin familj innan de e dags, vi ska försöka träffa några vänner också, sen skulle jag gärna vilja ha en kväll med honom också. Funderar på om vi ska gå ut och äta tillsammans innan han åker. Sen är det nästan 6 veckor innan jag och barnen flyttar ned. Funderingarna går och vi tanken är eventuellt att vi åker ned en helg eller att Patric kommer hit. För 6 veckor känns länge. Just nu ser jag inte fram emot att lämna av honom på flyget...