Hmm...

Blev jag klar med packningen av BB väskan? Nope... Hade tänkt fixa det klart imorgon innan vi begav oss till torpet... Blir allt som man tänkt sig? Nope...
Mina planer var visserligen att förlossningen skulle sätta igång natten till lördag så slapp vi åka fram och tillbaka mellan torpet och Sundsvall men hur ofta går saker enligt planerna? Speciellt när det gäller att föda barn...?

Hur var fredagen då?
Började dagen med frukost och hallonbladste. Åkte och hämtade upp Emilie och så åkte vi utan barn på himlabadet. Våra älskade män tog med barnen till kubenbadet så vi skulle få lite "egentid"
Sen åkte vi hem och skyndade oss att göra oss iordning då vi skulle med Patrics pappa på nån skjutbana (en födelsedags present han fått av oss) iväg dit och sen åt vi en sen middag på stan. Patric skulle ta en cola men jagas att ta en öl du, det spelar nog ingen roll. Hemma vid 11 snåret. Tar en dusch och gör mig klar för sängen. Vi lägger oss och pratar och jag får mina vanliga förvärkar. Är på väg att satsa på en färdknäpp och jag ger Patric en puss å så surrar vi lite till när det plötsligt börjar rinna. Samma kommentar som för 3 å ett halvt år sen, -antingen kissar jag på mig eller så går vattnet. Precis som sist var det vattnet (skönt, för det hade ju varit pinsamt att kissa på sig). Försöker packa ihop och bege oss till förlossningen (och jag måste köra pga ölen) (tur man inte hade värkar) eftersom att lillebror är rörlig och inte fixerad. Å nu ligger vi här på BB med en ofullständigt packad väska (inte ens leg fick jag med mig), kvar blir vi eftersom att han ff är rörlig. Inga värkar. Och helt plötsligt blev jag nervös. Det här kommer ju göra ont å så ska jag vänta på att det ska hända åter igen... Varför kan det inte bara sätta igång?

Nej kanske jag ska försöka sova nu? Man vet ju aldrig när han vill komma ut... Fortsättning följer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0