Stackars unge. Igår på förmiddagen efter badet i poolen så blev hon helt hysterisk. Hon grinade och grinade och det fanns inget jag kunde göra för att trösta henne. Sen blev hon lugn när vi skulle fara mot stan. Så fort hon fick sitta i bilstolen och komma ut så blev det lugnt. Sen var det några lugna "snälla" timmar på stan. Så när vi kom hem så tvärvände det igen. När Patric kom hem vid halv 6 så var jag helt knäckt. Har nog aldrig varit så trött och slut i hela mitt liv. Patric tog över och gjorde vad han kunde men det var som om hon fick panik av att hon var på väg att ssomna. Efter nästan 1 timmes kämpande tillsammans så gick vi en promenad till affären och då somnade hon. Men så fort vagnen stannade när vi kom hem så slog hon upp ögonen. Väl hemma fick hon mat och hon verkade så nöjd, sen tog maten slut och tillbaka var den där ledsna lilla människan, och fy vad ont det gjorde i mig. Det som nästan skars sig i hjärtat. Efter ett tag så tog vi vagnen och gick till hennes farmor och farfar. Hon var lugn men hon var hängig och log ingenting (det gör hon alltid när hon ser farmor och farfar) satt mest bara med ett litet hängigt huvud. Dom tyckte vi skulle fara ooch kolla henne så det gjorde vi men allt såg finfint ut av det dom kunde se. Sen hem och tjejen somnade i bilen och somnade om ganska snabbt när vi lagt henne i sängen. Mitt i natten skriker hon igen och jag hämtar henne till sängen, somnar om en liten stund och sen börjar hon gråta igen. Försöker allt möjligt men enda ställningen hon slappnade av i var i min famn så hon fick ligga så en bra stund. Efter kanske en halvtimme la jag ner henne men hon vaknade snart igen ooch grinade. Tillslut så höjde jag upp fötterna på sängen (har en pensionärssäng) och bullade täcket och i den upplutande positionen så slappnade hon faktiskt av. så så har hon sovit hela natten mellen mina ben. i morse la jag henne i den upphöjda huvudänden och det gick bra se vaknade hon inte förren kl 9, så det var ju skönt med lite sovmorgon efter den natten