Som rubriken lyder så har jag satt på den sista filmen  för natten. För några fler kommer jag inte hinna mer, men natten mot söndag har jag åter igen 10 timmar att döda.
Satte som sagt iaf på filmen och helt plötsligt så kom det så starkt behov av att blogga, och det var riktigt länge sen sist. Men jag har egentligen ingenting att skriva om. Dom har frågat mig på jobbet om hur jag mår, och hur mår jag då egentligen såhär utåt? Utåt känns allting jättebra, allt som oftast iaf. Idag på förmiddagen så kände jag att det minsann kändes tungt, kändes inte riktigt helt ok. Kvällen kom och jag gick på jobbet och det tunga har försvunnit. Men jag vet att när jag får mina tysta lugna stunder hemma, det är då det kommer. Varför ska det komma när man är ensam? Så typiskt för känslor. Men det finns väl ingenting att göra åt det. Missfallet kan jag ju inte göra någonting åt, måste bara fortsätta göra som jag gör och det är att acceptera det och se det från den ljusa sidan. Ni vet - Men får man missfall då är det ju kroppens sätt att rensa det som kanske inte riktigt var som det skulle.
Men det var som min kollega sa idag. Vad hjälper det egentligen. För så fort man får pluset så målar man ju faktiskt upp en bild av hur det kommer se ut. Och det är ju helt sant. Så gjorde även jag. Räknade ut att det skulle vara 13 månader mellan dom, insåg att det inte skulle gå med en enkelvagn så då skulle det behövas införskaffas en syskonvagn. Men när det här hände så blev det helt plötsligt tomt. Tilde kommer inte få ett syskon som är nästan precis 1 år yngre och vi kommer inte behöva införskaffa den där vagnen. Varför känns det så tungt när det var så tidigt i graviditeten, jo just därför att man får bilder på en gång om hur det kommer bli. Så nu måste bilderna suddas ut och jag har nog egentligen inte ens förstått det. Hade först svårt att förstå att jag var med barn igen och nu har jag svårt att förstå att jag inte är det längre. Men samtidigt så känner jag extra glädje för det där lilla hjärtat som jag har där hemma. Som bara blir större och större för varje dag :) Finns inget som slår att se hennes leende. Och kärleken jag känner för Patric känns så oerhört stark just nu. Vet inte om nått är annorlunda men det känns så himla bra...