Då är det en ny dag igen då... Idag kommer Patrics pappa och ska hjälpa Patric med trappan så den blir klar innan Bönan vill komma ut (vilket jag förövrigt hoppas är nu) Jag är så trött men vill inte gnälla, men varje morgon känns som en natt som man har sovit förlite på och man vaknar med en dov huvudvärk... Inte allt för mysigt.
Hade sammandragningar igår också med förvärkar men nu tycker ja det stadiet ska försvinna och hela processen sätta igång. Min kära Emilie ska få sätta igång mig så idag ska hon nog få tvinga ut mig på en promenad. Lär ju inte sätta igång processen men ja chansar på att det kommer resultera i sammandragningar på kvällen igen ;)

Nä kanske man ska ta sig frukost, eller ska jag hoppa ner i sängen till Patric? Tufft val